Visst är det lite märkligt att bloggen heter AnKa pysslar - med pärlor och tyg för jag visar ju nästan aldrig något av tyg. Jag har något inneboende motstånd mot att ta fram symaskinen och sy. Jag vet egentligen inte varför men jag tror nog att jag skall tycka att det är besvärligt och inte ska bli bra kanske. Vilket bara är dumt för det är ju jätteroligt att sy.
Det går ofta snabbare än att pärla (troligen för att jag bara syr mycket enkla modeller) och det blir oftast bra. Eller i alla fall tillräckligt bra. Barnen blir glada för hemsydda kläder även om det inte är perfekt och skavankerna syns ofta inte på det färdiga verket.
Nu har jag ändå sytt och jag har också lovat mig själv att jag skall sy mer. Som belöning kan jag kanske få köpa lite nya fina tyger.
Jag har sytt ett fodral till mina tänger. Perfekt när man är på resa. Man vet var man har dem och att alla kommer med.
Materialet är en gammal duk som fyndades på loppis förra sommaren och en tunt ljusgrönt bommulstyg som jag köpt på rea på Ohlssons tyger för flera år sedan. Så en knapp från gömmorna.
Det är ju en enkel och snabbsydd modell om det inte hade varit för att tråden tog slut mitt i. Lyckligtvis hade den tygäffären hemma i Stuvsta öppet trots att det var mitt i sommaren så jag fick tag på ny tråd. Ett annat oväntat problem var att det var så krångligt att vända rätt tygremsan som används till knäppöglan. Nu har jag införskaffat ett riktigt verktyg för ändamålet. Passpoalvändare tror jag att det heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar