.... och gullregnens månad.

Jag tror helt enkelt att jag låter Hjalmar Gullbergs dikt illustrera örhängena som nog är lämpade om man skall ge sig ut på kärleksäventyr i försommarnatten. De funkar nog bra annars också, t.ex. på Storasyster på skolavslutningen. 




Kyssande vind


Han kom om en vind
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.


Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Storasyster lade genast beslag på örhängena och hade dem på skolavslutningen.

En kväll i syrenernas tid....

Vi hade en stund över en kväll när syrenerna blommade som allra mest. Lillasyster och jag satt tillsammans och gjorde smycken. Vi hade en riktigt härlig stund tillsammans. Det är så tydligt att hon har blivit stor. Tidigare var det för mig, mest att hjälpa barnen och stoppa dem från att göra totalt virrvarr i pärllådorna när vi pärlade tillsammans. Nu är det som att pärla med en kär pärlvän.

Först diskuterade vi hennes design en lång stund och hon blev inte vansinnig när det inte gick att göra som hon hade föreställt sig utan accepterade och tänkte om. Sen satt vi tillsammans och småpratade samtidigt som vi jobbade på med våra arbeten. Lillasyster gjorde ett halsband som hon skall ha på skolavslutningen när hon slutar ettan.

Jag lät mig inspireras av de vackra syrenerna som haft en ovanligt riklig blomning i vår. Vi har mycket syrener av den gamla klassiska lila sorten och en liten vit stackare som växer tätt intill en stor lila. Det är så vackert med det lila och vita tillsammans men även det lila hav som vi haft utanför fönstret. Det var en av de där varma dagarna om ni minns för någon vecka sedan så ett göra en fotlänk kändes som en självklar sak. Jag ville ha en ganska neutral fotlänk men den lila färgen var viktig. Så jag gjorde det enkelt med ametistchips och ljust lila firepolished. Det som var lite knepigt var att passa in längden men då var det ju bra att använda kedjor där man ju bara kan ta bort några länkar om det blir för långt.

När fotlänken var klar ville jag ha ett matchande halsband. Det är ett riktigt kort halsgropshalsband  i samma teknik som fotlänken.

Armbandet är trätt på memorywire och gjort av lila och klara glaspärlor samt vita sötvattenspärlor och silverpläterade filigranpärlor.

Slöjd, hantverk eller pyssel

Idag öppnade Hemslöjden på Liljevalchs.  Jag var inte där men det är inte något jag tänker missa utan ett besök på Liljevalchs planeras in under sommaren.

Svenska hemslöjdsföreningars riksförbund fyller 100 år i år och det firas på olika sätt runt om i landet. Här i Stockholm är det alltså hemslöjdsutställningen på Liljevalchs men även Väv på Nordiska museet och utställningen Lili och Prinsen på Waldemarsudde. 

De ligger ju geografiskt nära så i teorin så det är ju fullt möjligt att ta en hel slöjddag på Djurgården och ta alla tre utställningarna samma dag men jag tror att jag väljer att dela upp dem. Dessutom hoppas jag att mina döttrar ska följa med och de orkar nog inte tre museer på samma dag. 

Man kan ju också undra lite vad en hemslöjdsförening egentligen är och gör men visst känns det tryggt och helylle. Jag gillar för övrigt orden slöjd och slöjda, liksom hantverk. 

Det kan vara lite svårt att hitta ett bra ord för det man gör när man tillverkar saker hemma. Många, även jag ibland,  kallar det ju pyssel. Och det är ju också det vanliga ordet man använder för barnens tillverkning. Ordet pyssel tycker jag bra beskriver det där att man gör det av lust, för att det är roligt snarare än för att man måste. Men det låter också som något som inte är så viktigt, som man knappt behöver ta på allvar. 

Slöjd eller hantverk känns ju då betydligt rejälare och viktigare. 

Frågan är då vad slöjd är. Enligt wikipedia kommer ordet från ett fornsvenskt ord som motsvarar ord som skicklig, konstfärdig, händig, påhittig, fiffig, eller slug. Samma källa anger det också tillverkning av föremål som inte sker yrkesmässigt och utförs för hand. Enligt denna definition så krävs alltså inte att det skall vara något särskilt materiel eller teknik för att räknas som slöjd utan att det är den hantverksmässiga tillverkningen som är det viktiga.

Jag roade mig med att bildgoogla de tre orden slöjd, hantverk och pyssel och fick faktiskt ganska olika resultat. Ordet slöjd gav främst bilder där trä var huvudmaterial men även en hel det textil. När jag googlade hantverk fick jag mycket bilder som visade textila arbeten men även sådant som betong, smycken, trä och keramik. Pyssel gav dock ganska annorlunda bilder med mycket pappersarbeten, pärlor och sådant som var tänkt för barn. 

Slöjd är med andra ord hårt  och rejält, hantverk mjukare och pyssel rent av gulligt. 

Jag skall fortsättningsvis säga att jag slöjdar. Fast verbet att pärla är ju annars bra och helt klart precisare.